Kuormakka
Hej!
Här kommer en bild från fredagen den 21/9 när jag hade fått upp mina grejer, klockan är strax över tio på morgonen och jag och Ulrika har precis burit in alla grejer. Vi avslutade med en öl och ett äpple, en fin frukost!
På måndagen var vi i Kiruna och besökte LKAB (Loussavaara och Kirunavaara Aktie Bolag). Luossavaara och Kiirunavaara betyder Laxberget samt Ripberget på samiska.
Påväg ner i berget, besöksgruvan ligger på cirka 345 meters djup, hela gruvan går ner till 1 100 meter ungefär.
Gruvan har över 30 mil bilväg och malmkroppen som är ren magnetit är en av världens största sammanhängande malmkroppar.
Dom har mycket härnere i gruvan, det är faktiskt som en liten stad härnere. Vi fick tyvärr aldrig se gruvmuseet med dess häftiga mineral, men alla mineral i samlingen kommer från Kiruna, Malmberget eller Svappavaara. Skyddshjälm är ett måste när man besöker gruvan, vi började med att titta på en intoduktionsfilm om LKAB's historia och hur malmen upptäcktes, naturligtvis fanns en liten biograf eller föreläsningssal härnere. Det är stort kan jag meddela!
Så stora är skoporna som fraktar bort bortsprängd malm!
Det är ganska mörkt härnere, utan pannlampa ser man inte mycket! Temperaturen är konstant härnere och den sjunker med en grad per hundra meter tror jag att det var.
Några maskiner som används i gruvan, båda två någon form av borrar till att borra spränghål med.
Camilla och Zarah i ett av däcken till en lastare. Ganska stora däck det där!
Efter rundvandringen nere i gruvan bjöds det på fika, även det 345 meter under markytan. Det är första gången jag dricker kaffe så långt ner.
Besöket är över för den här gången, man kan ju alltid hoppas på att vi får komma dit fler gånger. Transporten ner och upp i gruvan sker för besökare med buss.
På onsdagen bestämde vi att Kuormakka skulle bestigas på torsdagen, vi började att gå upp för första toppen klockan nio på morgonen.
En liten bild på Kuormakka i profil, för er som inte kommer ihåg riktigt hur det ser ut. Jag kan kort berätta att själva vandringen över topparna är inte mer än 1/3 av vandringssträckan!
Kuormakka består av tre synliga toppar, fast för att komma upp på högsta toppen måste man ta sig över en "förtopp" som i sig var ganska jobbig! Även från den "lilla" toppen var utsikten väldigt vacker.
Lite vyer från högsta toppen, angående alla småsjöar runt omkring i området, så saknar de flesta officiellt namn. De brukar då kallas för Aborrsjön.
Här har vi kommit upp på högsta toppen och stannat för ett gruppfoto, det var bara fem av oss plus Tobbe som är lärare. De andra var antingen hemma, sjuka eller så skulle de plugga. Dom missade något kan jag tala om!
För övrigt vad gäller den högsta toppen, så går den i fem etapper, ungefär som en trappa. När man kommer upp till den första etappen så ser man den andra som är ännu högre och så vidare, kändes ett tag som ett evighetsprojekt faktiskt,
Här har vi kommit till mellantoppen på berget. Utsikten är ju knappast något att klaga på.
Enda bilden från tredje och sista toppen. De andra två topparna som vi just har vandrat över. Som jag skrev tidigare så var vandringen över topparna endast cirka 1/3 av hela sträckan, sista biten gick på plan mark, dock var det myrmark där man bitvis sjönk ner en bra bit över kängorna. Sammanlagt gick vi iallafall två mil, varav minst en halvmil i sankmark och en halvmil i skoterspår.
Avslutningsvis denna gången har jag lagt upp ett par bilder på kyrkan i Lannavaara som jag har berättat om i tidigare inlägg. Nu får ni lugna er en vecka iallafall så att jag kan samla fler bilder och mer material till att lägga upp här!
/Mvh Markus "mitt i natten" Persson
Här kommer en bild från fredagen den 21/9 när jag hade fått upp mina grejer, klockan är strax över tio på morgonen och jag och Ulrika har precis burit in alla grejer. Vi avslutade med en öl och ett äpple, en fin frukost!
På måndagen var vi i Kiruna och besökte LKAB (Loussavaara och Kirunavaara Aktie Bolag). Luossavaara och Kiirunavaara betyder Laxberget samt Ripberget på samiska.
Påväg ner i berget, besöksgruvan ligger på cirka 345 meters djup, hela gruvan går ner till 1 100 meter ungefär.
Gruvan har över 30 mil bilväg och malmkroppen som är ren magnetit är en av världens största sammanhängande malmkroppar.
Dom har mycket härnere i gruvan, det är faktiskt som en liten stad härnere. Vi fick tyvärr aldrig se gruvmuseet med dess häftiga mineral, men alla mineral i samlingen kommer från Kiruna, Malmberget eller Svappavaara. Skyddshjälm är ett måste när man besöker gruvan, vi började med att titta på en intoduktionsfilm om LKAB's historia och hur malmen upptäcktes, naturligtvis fanns en liten biograf eller föreläsningssal härnere. Det är stort kan jag meddela!
Så stora är skoporna som fraktar bort bortsprängd malm!
Det är ganska mörkt härnere, utan pannlampa ser man inte mycket! Temperaturen är konstant härnere och den sjunker med en grad per hundra meter tror jag att det var.
Några maskiner som används i gruvan, båda två någon form av borrar till att borra spränghål med.
Camilla och Zarah i ett av däcken till en lastare. Ganska stora däck det där!
Efter rundvandringen nere i gruvan bjöds det på fika, även det 345 meter under markytan. Det är första gången jag dricker kaffe så långt ner.
Besöket är över för den här gången, man kan ju alltid hoppas på att vi får komma dit fler gånger. Transporten ner och upp i gruvan sker för besökare med buss.
På onsdagen bestämde vi att Kuormakka skulle bestigas på torsdagen, vi började att gå upp för första toppen klockan nio på morgonen.
En liten bild på Kuormakka i profil, för er som inte kommer ihåg riktigt hur det ser ut. Jag kan kort berätta att själva vandringen över topparna är inte mer än 1/3 av vandringssträckan!
Kuormakka består av tre synliga toppar, fast för att komma upp på högsta toppen måste man ta sig över en "förtopp" som i sig var ganska jobbig! Även från den "lilla" toppen var utsikten väldigt vacker.
Lite vyer från högsta toppen, angående alla småsjöar runt omkring i området, så saknar de flesta officiellt namn. De brukar då kallas för Aborrsjön.
Här har vi kommit upp på högsta toppen och stannat för ett gruppfoto, det var bara fem av oss plus Tobbe som är lärare. De andra var antingen hemma, sjuka eller så skulle de plugga. Dom missade något kan jag tala om!
För övrigt vad gäller den högsta toppen, så går den i fem etapper, ungefär som en trappa. När man kommer upp till den första etappen så ser man den andra som är ännu högre och så vidare, kändes ett tag som ett evighetsprojekt faktiskt,
Här har vi kommit till mellantoppen på berget. Utsikten är ju knappast något att klaga på.
Enda bilden från tredje och sista toppen. De andra två topparna som vi just har vandrat över. Som jag skrev tidigare så var vandringen över topparna endast cirka 1/3 av hela sträckan, sista biten gick på plan mark, dock var det myrmark där man bitvis sjönk ner en bra bit över kängorna. Sammanlagt gick vi iallafall två mil, varav minst en halvmil i sankmark och en halvmil i skoterspår.
Avslutningsvis denna gången har jag lagt upp ett par bilder på kyrkan i Lannavaara som jag har berättat om i tidigare inlägg. Nu får ni lugna er en vecka iallafall så att jag kan samla fler bilder och mer material till att lägga upp här!
/Mvh Markus "mitt i natten" Persson
Kommentarer
Trackback
