Besöket i Svappavaara
Hej, nu är det ett tag sen jag skrev, men den som väntar på nåt gott...
Vi har varit i Svappavaara anrikningsfabrik sen sist, annars har det mest varit slipning som vi har sysslat med.
Vi ska lämna in tre stycken tentastenar den 6/10, det är rte cabochoner som ska lämnas in, vi får slipa hur mycket vill vill bara dom lämnas i tid. Här kommer några bilder från Svappavaara:
Huvudbyggnaden i Svappavaara, svappa betyder förövrigt koppar, den äldsta gruvan i området är från 1600 - talet. på den tiden bröt man koppar i området, anriknigsverket är ett av världens äldsta fungerande verk, det startade på 60 - talet och har moderniserats då och då. Själva brytningen har stått stilla sedan 1984 och all malm kommer från Kiruna. Man anrikar cirka 3,85 miljoner ton magnetit om året i Svappavaara. Det finns planer på att börja brytningen här igen om ett par år, problemet man har är att dagbrottet är ungefär en kilometer långt och hundra meter djupt, man har räknat ut att det finns cirka 22 miljoner kubikliter vatten i brottet. Det måste tömmas innan brytningen kan komma igång, vattnet kommer att tömmas i framför allt Lainoälven under två års tid. Malmen är en magnetit med apatit i och den är unik i världen eftersom den är så pass "ren" och lätt att anrika eftersom den inte behöver tillföras väre utifrån, det är lite komplicerat att förklara kortfattat, jag ska lägga upp bilder inifrån fabriken vid senare tillfälle och förklara då. Jag kan kort tala om att, dom har stora smälttrummor som smälter malmen, inuti dom trummorna sitter tegel så att inte järnet i trumman skall smälta. Skulle en sådan tegelbricka ramla av, så måste dom först kyla ner hela trumman, vilket tar ett par dagar (så stora är dom!). Att byta tegelbrickan är inte så avancerat, men däremot måste dom värma upp trumman igen, vilket i sig tar ett par dar till, dom räknar med att varje dygn dom står still i produktionen (som går hela tiden, dygnet runt) kostar sex miljoner i ren förlust. Alltså kostar det cirka 30 miljoner att tappa en tegelbricka i en sådan trumma. Det är svårt att föreställa sig vilka summor det handlar om, men malmbranschen är väldigt lukrativ för tillfället. Det är anledningen till att man skall börja bryta i dagbrottet igen.
jag tänkte inte ta så mycket av er tid denna gången, som avslutning vill jag bara visa er några norrskensbilder. Dom är tagna i fredags (19/10) vid nio-tiden på kvällen. Det är än så länge det mäktigaste norrskenet jag har sett häruppe, det var riktigt häftigt, det är väldigt svårt att göra det rättvisa på bild, men jag är ganska nöjd ändå.
Jag hoppas att ni är nöja med bilderna, jag ska skriva lite längre nästa gång, och även få med några bilder på Svappavaara fynden. Jag ska också försöka (vilket inte är lätt) att fotografera mina slipade stenar. Tills nästa gång ha det bra!
Vi har varit i Svappavaara anrikningsfabrik sen sist, annars har det mest varit slipning som vi har sysslat med.
Vi ska lämna in tre stycken tentastenar den 6/10, det är rte cabochoner som ska lämnas in, vi får slipa hur mycket vill vill bara dom lämnas i tid. Här kommer några bilder från Svappavaara:
Huvudbyggnaden i Svappavaara, svappa betyder förövrigt koppar, den äldsta gruvan i området är från 1600 - talet. på den tiden bröt man koppar i området, anriknigsverket är ett av världens äldsta fungerande verk, det startade på 60 - talet och har moderniserats då och då. Själva brytningen har stått stilla sedan 1984 och all malm kommer från Kiruna. Man anrikar cirka 3,85 miljoner ton magnetit om året i Svappavaara. Det finns planer på att börja brytningen här igen om ett par år, problemet man har är att dagbrottet är ungefär en kilometer långt och hundra meter djupt, man har räknat ut att det finns cirka 22 miljoner kubikliter vatten i brottet. Det måste tömmas innan brytningen kan komma igång, vattnet kommer att tömmas i framför allt Lainoälven under två års tid. Malmen är en magnetit med apatit i och den är unik i världen eftersom den är så pass "ren" och lätt att anrika eftersom den inte behöver tillföras väre utifrån, det är lite komplicerat att förklara kortfattat, jag ska lägga upp bilder inifrån fabriken vid senare tillfälle och förklara då. Jag kan kort tala om att, dom har stora smälttrummor som smälter malmen, inuti dom trummorna sitter tegel så att inte järnet i trumman skall smälta. Skulle en sådan tegelbricka ramla av, så måste dom först kyla ner hela trumman, vilket tar ett par dagar (så stora är dom!). Att byta tegelbrickan är inte så avancerat, men däremot måste dom värma upp trumman igen, vilket i sig tar ett par dar till, dom räknar med att varje dygn dom står still i produktionen (som går hela tiden, dygnet runt) kostar sex miljoner i ren förlust. Alltså kostar det cirka 30 miljoner att tappa en tegelbricka i en sådan trumma. Det är svårt att föreställa sig vilka summor det handlar om, men malmbranschen är väldigt lukrativ för tillfället. Det är anledningen till att man skall börja bryta i dagbrottet igen.
jag tänkte inte ta så mycket av er tid denna gången, som avslutning vill jag bara visa er några norrskensbilder. Dom är tagna i fredags (19/10) vid nio-tiden på kvällen. Det är än så länge det mäktigaste norrskenet jag har sett häruppe, det var riktigt häftigt, det är väldigt svårt att göra det rättvisa på bild, men jag är ganska nöjd ändå.
Jag hoppas att ni är nöja med bilderna, jag ska skriva lite längre nästa gång, och även få med några bilder på Svappavaara fynden. Jag ska också försöka (vilket inte är lätt) att fotografera mina slipade stenar. Tills nästa gång ha det bra!
Kuormakka
Hej!
Här kommer en bild från fredagen den 21/9 när jag hade fått upp mina grejer, klockan är strax över tio på morgonen och jag och Ulrika har precis burit in alla grejer. Vi avslutade med en öl och ett äpple, en fin frukost!
På måndagen var vi i Kiruna och besökte LKAB (Loussavaara och Kirunavaara Aktie Bolag). Luossavaara och Kiirunavaara betyder Laxberget samt Ripberget på samiska.
Påväg ner i berget, besöksgruvan ligger på cirka 345 meters djup, hela gruvan går ner till 1 100 meter ungefär.
Gruvan har över 30 mil bilväg och malmkroppen som är ren magnetit är en av världens största sammanhängande malmkroppar.
Dom har mycket härnere i gruvan, det är faktiskt som en liten stad härnere. Vi fick tyvärr aldrig se gruvmuseet med dess häftiga mineral, men alla mineral i samlingen kommer från Kiruna, Malmberget eller Svappavaara. Skyddshjälm är ett måste när man besöker gruvan, vi började med att titta på en intoduktionsfilm om LKAB's historia och hur malmen upptäcktes, naturligtvis fanns en liten biograf eller föreläsningssal härnere. Det är stort kan jag meddela!
Så stora är skoporna som fraktar bort bortsprängd malm!
Det är ganska mörkt härnere, utan pannlampa ser man inte mycket! Temperaturen är konstant härnere och den sjunker med en grad per hundra meter tror jag att det var.
Några maskiner som används i gruvan, båda två någon form av borrar till att borra spränghål med.
Camilla och Zarah i ett av däcken till en lastare. Ganska stora däck det där!
Efter rundvandringen nere i gruvan bjöds det på fika, även det 345 meter under markytan. Det är första gången jag dricker kaffe så långt ner.
Besöket är över för den här gången, man kan ju alltid hoppas på att vi får komma dit fler gånger. Transporten ner och upp i gruvan sker för besökare med buss.
På onsdagen bestämde vi att Kuormakka skulle bestigas på torsdagen, vi började att gå upp för första toppen klockan nio på morgonen.
En liten bild på Kuormakka i profil, för er som inte kommer ihåg riktigt hur det ser ut. Jag kan kort berätta att själva vandringen över topparna är inte mer än 1/3 av vandringssträckan!
Kuormakka består av tre synliga toppar, fast för att komma upp på högsta toppen måste man ta sig över en "förtopp" som i sig var ganska jobbig! Även från den "lilla" toppen var utsikten väldigt vacker.
Lite vyer från högsta toppen, angående alla småsjöar runt omkring i området, så saknar de flesta officiellt namn. De brukar då kallas för Aborrsjön.
Här har vi kommit upp på högsta toppen och stannat för ett gruppfoto, det var bara fem av oss plus Tobbe som är lärare. De andra var antingen hemma, sjuka eller så skulle de plugga. Dom missade något kan jag tala om!
För övrigt vad gäller den högsta toppen, så går den i fem etapper, ungefär som en trappa. När man kommer upp till den första etappen så ser man den andra som är ännu högre och så vidare, kändes ett tag som ett evighetsprojekt faktiskt,
Här har vi kommit till mellantoppen på berget. Utsikten är ju knappast något att klaga på.
Enda bilden från tredje och sista toppen. De andra två topparna som vi just har vandrat över. Som jag skrev tidigare så var vandringen över topparna endast cirka 1/3 av hela sträckan, sista biten gick på plan mark, dock var det myrmark där man bitvis sjönk ner en bra bit över kängorna. Sammanlagt gick vi iallafall två mil, varav minst en halvmil i sankmark och en halvmil i skoterspår.
Avslutningsvis denna gången har jag lagt upp ett par bilder på kyrkan i Lannavaara som jag har berättat om i tidigare inlägg. Nu får ni lugna er en vecka iallafall så att jag kan samla fler bilder och mer material till att lägga upp här!
/Mvh Markus "mitt i natten" Persson
Här kommer en bild från fredagen den 21/9 när jag hade fått upp mina grejer, klockan är strax över tio på morgonen och jag och Ulrika har precis burit in alla grejer. Vi avslutade med en öl och ett äpple, en fin frukost!
På måndagen var vi i Kiruna och besökte LKAB (Loussavaara och Kirunavaara Aktie Bolag). Luossavaara och Kiirunavaara betyder Laxberget samt Ripberget på samiska.
Påväg ner i berget, besöksgruvan ligger på cirka 345 meters djup, hela gruvan går ner till 1 100 meter ungefär.
Gruvan har över 30 mil bilväg och malmkroppen som är ren magnetit är en av världens största sammanhängande malmkroppar.
Dom har mycket härnere i gruvan, det är faktiskt som en liten stad härnere. Vi fick tyvärr aldrig se gruvmuseet med dess häftiga mineral, men alla mineral i samlingen kommer från Kiruna, Malmberget eller Svappavaara. Skyddshjälm är ett måste när man besöker gruvan, vi började med att titta på en intoduktionsfilm om LKAB's historia och hur malmen upptäcktes, naturligtvis fanns en liten biograf eller föreläsningssal härnere. Det är stort kan jag meddela!
Så stora är skoporna som fraktar bort bortsprängd malm!
Det är ganska mörkt härnere, utan pannlampa ser man inte mycket! Temperaturen är konstant härnere och den sjunker med en grad per hundra meter tror jag att det var.
Några maskiner som används i gruvan, båda två någon form av borrar till att borra spränghål med.
Camilla och Zarah i ett av däcken till en lastare. Ganska stora däck det där!
Efter rundvandringen nere i gruvan bjöds det på fika, även det 345 meter under markytan. Det är första gången jag dricker kaffe så långt ner.
Besöket är över för den här gången, man kan ju alltid hoppas på att vi får komma dit fler gånger. Transporten ner och upp i gruvan sker för besökare med buss.
På onsdagen bestämde vi att Kuormakka skulle bestigas på torsdagen, vi började att gå upp för första toppen klockan nio på morgonen.
En liten bild på Kuormakka i profil, för er som inte kommer ihåg riktigt hur det ser ut. Jag kan kort berätta att själva vandringen över topparna är inte mer än 1/3 av vandringssträckan!
Kuormakka består av tre synliga toppar, fast för att komma upp på högsta toppen måste man ta sig över en "förtopp" som i sig var ganska jobbig! Även från den "lilla" toppen var utsikten väldigt vacker.
Lite vyer från högsta toppen, angående alla småsjöar runt omkring i området, så saknar de flesta officiellt namn. De brukar då kallas för Aborrsjön.
Här har vi kommit upp på högsta toppen och stannat för ett gruppfoto, det var bara fem av oss plus Tobbe som är lärare. De andra var antingen hemma, sjuka eller så skulle de plugga. Dom missade något kan jag tala om!
För övrigt vad gäller den högsta toppen, så går den i fem etapper, ungefär som en trappa. När man kommer upp till den första etappen så ser man den andra som är ännu högre och så vidare, kändes ett tag som ett evighetsprojekt faktiskt,
Här har vi kommit till mellantoppen på berget. Utsikten är ju knappast något att klaga på.
Enda bilden från tredje och sista toppen. De andra två topparna som vi just har vandrat över. Som jag skrev tidigare så var vandringen över topparna endast cirka 1/3 av hela sträckan, sista biten gick på plan mark, dock var det myrmark där man bitvis sjönk ner en bra bit över kängorna. Sammanlagt gick vi iallafall två mil, varav minst en halvmil i sankmark och en halvmil i skoterspår.
Avslutningsvis denna gången har jag lagt upp ett par bilder på kyrkan i Lannavaara som jag har berättat om i tidigare inlägg. Nu får ni lugna er en vecka iallafall så att jag kan samla fler bilder och mer material till att lägga upp här!
/Mvh Markus "mitt i natten" Persson
