mackanilannavaara

Hejsan, nu är jag tillbaka i Norrland sedan den 4/9 och vi startade redan på måndag morgon den 8/9 med en nätt liten exkursion till Paurankivaara (ligger nån mil norr om Svappavaara) där vi skulle undersöka en cirka 1.8 miljarder år gammal kvartsit (kvartssand som "limmats" ihop av t ex. kalcit som lösts upp i vatten och bildat en ny bergart) med inslag av röd vacker jaspis (http://sv.wikipedia.org/wiki/Jaspis). Först var vi dock tvungna att vandra ett par kilometer genom skog och över berg för att komma dit, naturligtvis gick fel först så "den korta vandringren" resulterade i en omväg på tre till fyra kilometer, så istället fär två kilometer gick vi i cirklar på berget i en halvmil istället. Men det var ganska skönt så det gjorde inte så mycket, på vägen passerade vi några små fjällsjöar, väldigt trevliga dessa med vatten så klart att det inte går att föreställa sig så fint vatten utan rening, dock ganska näringsfattiga men gott vatten! Väl uppe på berget/kullen var utsikten väldigt vacker över fjällen, vädret var kanon med sol och värme å det var en bra tur, sen att jag hade 20 kg sten i väskan med mig hem är ju en annan sak... Lägger upp ett par bilder för att visa vad jag fyndade men först en liten bild från berget där vi knackade:


Sån utsikt hade vi från där vi var, nu vet jag itne hur högt över havet vi var
men det var nog några meter iallfall. Vattnet i den lilla fjällsjön är helt rent
och klart, dock ganska näringsfattigt men väldigt gott!




Detta block slog jag loss direkt ur berget, på nåt vis fick jag under hammaren
i en spricka och använde den som huggmejsel, det funkade ju bra så det
var kul, jag visste inte att den skulle vara så vin med två färger på jaspisen.
Så det var bara en bonus att den var så fin, stuffen väger kanske 3 kilo.
Den lila/bruna stora fläcken och den mer blodröda fläcken är alltså jaspis,
det beige/vitaktiga är kvartsiten. Det roliga är att stuffen är mellan 3 och 8 cm
tjock och jaspisen går igenom hela, där har jag en del slipmaterial, men jag
har inte bestämt mig om jag ska ha den till samlingen eller slipa upp den än.


En lite mindre bit av den blodröda jaspisen, jag blötte den bara för att visa
på ett ungfär hur den kan se ut när den är slipad och polerad. Kan bli väldigt
fin när den slipas.

Nästa exkursion gick till Svappavaara (fredag 12/9), vi var ju där i fjol också. Det är alltid kul att komma dit där, man hittar alltid något nytt och roligt. Denna gången fick jag syn på ett magnetitblock stort som en fotboll ungefär med olivgröna apatitkristaller insprängt i sig, väldigt rogivande att plocka ut dessa. Tyvärr är de så sprickiga så att få ut en hel är i princip omöjligt, men jag fick några fina bitar mgnetit där apatiten sitter kvar så det gjorde inte så mycket, precis innan vi skulle åka och fika fick jag syn på ett lite större block med koppar- och svavelkis där jag började knacka, blocket var ungefär som en mindre bil i storlek. Har skickat in ett par exemplar till mineraljakten för analys.


Magnetit med apatit (det grönaktiga) från Svappavaara (Leveäniemi), som jag har berättat innan
ska dom på grund av järnbristen i världen börja bryta i Svappavaara gamla dagbrott.
För att göra detta måste dom tömma brottet på vatten (21 miljoner kubik) vilket
beräknas ta ungefär två år att göra.


Granit med sulfider (troligtvis koppar- och svavelkis) från Svappavaara.

Av naturliga skäl är exkursionssäsongen ganska begränsad häruppe, så därför var vi redan på måndagen 15/9 klockan 08:00 på väg mot Jokkmokk och berget Rautevaare där man har brutit fältspat, jag är inte helt hundra på vad man använde denna till men det kan ni slå upp själva på internet (jag har ju IT-ansvariga i familjen). Vanligtvis används det dock till porslinstillverkning. I Jokkmokk hittade vi riktigt fin månsten och även väldigt fina apatitkristaller, där fanns även magnetit, rökkvarts, thorium (som är radioaktivt), hornblände m.m. Jag plockade lite av varje, dock vet jag inte om jag fick med mig något thorium men jag har inte märkt några extrema håravfall eller dylikt. Inte än iallafall, får låna en geigermätare och kolla samlingen.Efter Routevaare körde vi till Luleå där vi övernattade på Kronans vandrarhem, vi åkte mot Varuträsk klockan sju tisdag morgon.


Månsten (fältspat med effekt) egentligen är månstenen i Routevaare en form
av skriftgranit som i vissa vinklar "blixtrar" till i blått, det är lite svårt att se på
bilden, men när man slipar den så är effekten riktigt häftig.


Apatitkristall som jag knackade ut direkt ur bergväggen, jag har gjort bilden
något mörkare och bättrat på exponeringen lite för att visa vilken fantastisk
färg apatiten kan ha. Tyvärr så sitter en del av kristallen kvar i berget och en
liten bit fick vingar och flög iväg, den jag fick med mig hem är cirka två cm.


Varuträsk är världskänt för sina många och unika mineral, det sägs att över 70 olika mineral har hittats på platsen och är därmed en av de mineralrikaste platserna i världen. Kan till och med vara så att den enda platsen som slår Varuträsk i mängden olika mineral är Långbanområdet som ligger vid Filipstad, Värmland. De båda platserna slåss om rekordet. Vi tillbringade hela dagen i Varuträsk, först en stund nere i gruvan och sedan fick vi knacka och plocka hur mycket vi ville i varphögarna som ligger precis utanför. Man bröt där på 30-talet kisel och fältspat som ligger i en pegmatit, kisel skickades till ett kopparföretag som använde denna till att rena kopparn och fältspaten användes till porslin. Tur för oss som samlar är att de olika lithiummineralen (främst lila lepidolit) och de många olikfärgade turmalinerna inte var av intresse för de som ägde gruvan, så de kastades helt enkelt ut på varphögarna som skrot. Bara att tacka och plocka allt man kan. På vägen hem till Luleå stannade vi i Åkerbergets guldförekomst för att kolla på de guldförande kvartsgångarna, man bröt guld här i slutet av 80-talet. Guldet ligger i kvartsgångar som i sin tur ligger i pegmatit som mineraliserats i gabbrogångar. Det är lite svårt att förklara men kortfattat kan man förklara följande: gabbron (diabasen) tränger upp först, i dess sprickor tränger sedan kiselrik magma upp och kristalliseras (här kan det dröja miljontals år innan det händer), där bildas granit/pegmatit med diverse sulfid- och guldförekommande kvartsgångar när magman stelnar. Beroende på hur fort den stelnar bildas granit där kristallerna har haft tid på sig att smälta och därmed "blandas" med de andra mineralen, stelnar magman fort hinner inte mineralen "blandas" och smälta ihop lika väl då bildas pegmatit med mycket stora kristaller som kan vara meterstora.

 


Prov på gröna turmaliner från varuträsk. Översta bilden blå apatit i mitten på
stuffen, gröna turmaliner runt hela. Nedre bilden, stor grön turmalin.






Tre olika varianter av turmalin man kan finna i Varuträsk, översta bilden en röd
turmalin, mittersta bilden en svart turmalin (schörl som är den vanligaste av
turmalingruppen) och nedersta en tvåfärgad så kallad vattenmelon turmalin,
det vill säga röd/grön. Jag har en lös kristall som passar där det fattas en bit
har bara inte limmat dit den, hela kristallen är cirka 10 cm lång. Det finns
även blå turmalin och grön/blå turmalin. Jag har små bitar av dessa också
men tyvärr för små för att vara lönt att fotografera.




Avslutningsvis från Varuträsk vill jag visa den lila lepidoliten, ett mineral som
består utav oerhört tunna skivor ihoppressade med varandra. Var för sig är
dessa skivor tunnare än ett hårstrå. I vissa fall från Varuträsk är dessa skivor
så pass hårt packade att de är slipbara, det syns inte riktigt på bilderna men
den lila färgen är oerhört vacker och kristallerna är i ibland genomskinliga.
Ska bli kul att provaslipa dessa!






De tre sista bilderna är stuffer från Åkerbergets guldförekomst, översta bilden
visar just den gabbro med guldförande kvartsgång i, guldet i sig är inte synligt
med blotta ögat utan stuffen måste analyseras. Så jag vet inte om det är guld
i just denna. Mellersta bilden är en lepidolit, pegmatitgången i Varuträsk
är densamma som i Åkerberget så man finner en del likadana mineral på
båda ställena. Här syns tydligt hur skivorna sitter ihop och bildar en kristall.
Nedersta bilden visar en blå turmalin som är något ovanligare än de andra.
Blå turmalin kallas även för indigolit.

Onsdagens morgon och förmiddag tillbringade vi i skolan med lektioner, sen drog vi direkt till Råneå för att kolla på Råneåpegmatiten. Man har brytit kvarts och fältspat där, jag gjorde en del riktigt fina fynd där, så jag ska beskriva dessa lite kortfattat med bildtexter:






Tre bilder på svart turmalin (schörl) den översta kristallen kan ni jämföra med
batteriet jag har som måttstock, det är ett vanligt R6 1.5 volts batteri, typ såna
man använder till fjärrkontroller. Tänk att det är en enda kristall och ändå tog
jag inte den största som fanns, jag såg de som var åtminstonde 20 gånger
större än denna. Men jag tog just denna för att den var fin i sin kristallform och
att den är väldigt massiv, schörl har annar en förmåga att var ganska sprickig
och porös. Den mellersta bilden visar hur turmalinen kan sitta, i detta fallet i en
bit rökkvarts. Sista bilden är min personliga favorit, kristallen är helt fantastiskt
fin, helt erfekt kristall som sitter i en större tvillingkristall. Den är pricken över i:t
bland de svarta turmalinerna jag hittat!




De två sista bilderna för idag visar samma stuff som är en beryll, limegrön
i färgen och på sina ställen klar och fin, tyvärr är den alldeles för sprickig
för att kunna slipas, jag har mindre bitar som är facettmaterial så det ska
bli kul at prova. Namnet beryll kanske inte säger så mycket i sig, ett par
varianter på beryll är den havsblå akvamarinen och den ännu mer kända
smyckestenen smaragd som faktiskt är en färgvariant på beryll. Så nu vet ni
det!

Jag har inte lagt upp något från denna veckas exkursion till Björkstugan och Vassijaure, jg har en del bilder att sortera innan jag kan lägga upp dem. Så ni får hålle er till tåls ett par dagar tills jag fått dessa sorterade. Dessutom har jag cirka 200 stuffer att fotografera så jag kan visa vad jag hittade där, det var häftigt kan jag informera er om!

Hej så länge / Markus

Nu är våren/sommaren äntligen här, lite sommarkänsla har man allt trots att snön fläckvis ligger kvar. När vi åkte upp den 18:de maj så snöade det lite lätt i Kiruna, men det var inte alls mycket ändå. Att komma från ett varmt Skåne med 25 grader värme, träden som blommar och rapsfälten som står gula och granna till ett Norrland som snöar och är grått och trist är ingen picknick precis. Fast det var i ärlighetens namn inte så farligt som jag trodde det skulle vara, och nu lagom till jag åker hem kommer värmen, men men så är det. Den största nackdelen är nog ändå att det är ljust dygnet runt häruppe nu så jag har lyckats vända på dygnet, solen går upp vid halv tre på natten och är upp i en 20-21 timmar det enda som skiljer lite på "natten" är att det är lite molnigare då, annars är det inge större skillnad på natt och dag. Idag den 3/6 ska vi ha gemensam avslutning uppe i baren där skolan bjuder på mat (tacos tror jag det blir) så det ska bli trevligt. Här kommer några bilder så ni får se hur det ser ut häruppe just nu:


Så såg det ut den 20:e maj!


Och såhär ser det ut nu, detta är den 31:e maj och snön har smält, normalt sett står vi längst ut till höger i bilden där staketet slutar. Från förmiddag till eftermiddag höjdes vattennivån med en meter ungefär, så det går fort när väl snön smälter.




Ytterligare några bilder för att visa hur högt vattnet i älven är. För er som inte vet det så är det Lainioälven som går intill Lannavaara, älven är förövrigt en biflod till Torneälv. Detta är ett par kilometer från stugorna på vandringsleden.

Jag har inte så månge fler bilder att visa just nu, men jag slänger in några djurbilder iallafall, bilder på renar är väl uppskattat antar jag, men dom brukar ha en vana att flytta sig när man stannar bilen och ska fota, så det är lite dåligt med det, men vi har ett har-par som springer här och ser lite oroliga ut, jag antar att det är för att dom har ungar under stugorna. Jag har själv sett (och nästan trampat ihjäl, av misstag naturligtvis) ett par av dom. Ungarna är bruna medans föräldrarna fortfarande håller på att tappa vinterpälsen så dom är fläckiga än så länge.




Jodå, dom är ganska söta när dom är små.



Dom här simmar i älven, hanen syns ju ganska tydligt, men honan är något bättre kamouflerad som ni ser på bilden, för er som inte ser honan, kan jag tillägga att hon är i mitten på bilden!



Småfåglar finns också, fråga mig inte vad det är för arter! Gråsparv och gulfink kanske, fåglar är inte mitt område, men jag har börjat tycka att det är kul att fotografera fåglar det är lite sport i det hela. Nästa steg är att lära mig vad dom heter.

Nu har skolan slutat och vi är färdiga med årskurs ett, till hösten väntar årskurs två, i första del-kursen som startar den förste september kommer vi att vara ute i fält halva tiden. Det är ju något som jag själv tycker väldigt mycket om så det ska bli riktigt kul! Vi ska bland annat upp mot riksgränsen till något som heter Björkstugan och leta ädelsten, då kommer vi att vara ute en vecka och bo på vandrarhem, sen ska vi ut på dagsturer till bland annat Abisko och ett par andra ställen. Då kommer jag att bli bättre på att uppdatera och rapportera hem till er där hemma, men först sommarlov alltså!

Här kommer några bilder från julbordet vi hade den 8:e december. Byborna är väldigt bra på att ställa upp när det ställs till med sådana här grejer, jag vet inte hur många människor som var där men det var en hel del.




Zarah, Fanny (syns knappt) och Kristoffer. På andra sidan, Camilla, Evelina och Thomas.




Emelie och Magdalena (Maggan är den enda av oss som har lägenhet, så vi brukar laga mat och titta på film hos henne).




Evelina och Jeanette. (Evelina är Stockholmska och Jeanette Österlenare)




Så såg det ut den 8:e december, och så ser det fortfarande ut häruppe, möjligtvis är det något ljusare om kvällarna nu.

Här kommer bilder från Thaikvällen i januari, vilket datum minns jag inte, men det var i slutet iallafall.




Ulrika och Peter (Hallänning och Stockholmare). Nedre bilden är Sussie och Per-Elof (Sambos)


Tyvärr har dom karaoke i baren, så det blev en hel del skrän och (o)skönsång senare på kvällen.


Avslutningsvis får jag väl slänga in en bild på mig själv också (så att ni känner igen mig) det är ju oftast jag som håller i kameran, men den här kvällen fick någon tillåtelse att fotografera lite med min kamera. Det finns andra bilder också, men de spar vi till barnbarnen. /Markus

Nu är det väldigt längesedan jag skrev något, men desto mer har jag att skriva, så här kommer lite om allt möjligt. Vi har haft ett Julbord i december, en Thaikväll i Januari och en Rysslandsresa i februari. Så jag har en hel del bilder att visa.
Vi börjar med Ryssland, vi var två minibussar och elva elever och två förare som åkte. Vi åkte till Apatity (som tydligen är Bodens vänort). Här kommer lite info om Apatity och Kirovsk (där vi bodde).

Apatity, vår vänort i Ryssland Apatity är länet Murmansk näst största stad och södra Kolas inofficiella centrum tillsammans med Kirovsk. Den engelska stavningen av Apatiti, Apatity, är allmänt vedertagen på alla språk. Apatity betyder apatiter och kommer sig av världens största fyndighet av olika sorters apatit som befinner sig intill staden. Staden grundades 1967 ovanpå platsen för ett GULAG-läger. Gulag är en rysk förkortning av "Statlig lägerförvaltning". 1992 fanns 87.000 invånare i staden. Boden är Apatitys svenska vänort. Apatity har även ett samarbetsavtal med Kiruna.


Det är hotellet vi bodde på, vad det heter ska jag inte ens försöka att skriva.





Ett par bilder från mässan, mässan i sig var inte särskilt stor, men det tog åtskilliga timmar att gå igenom hela ändå. Jag blev lite besviken på att det inte var mer råsten och fler utställre faktiskt, men man ska inte klaga vi har redan bestämt oss för att åka dit igen nästa år, så något positivt var det!




Ryska efterrätter och desserter, själv tycker jag att det ser ganska radioaktivt ut, men ryssarna verkar tycka om det, kan förövrigt tillägga att glaset med rött, vitt och grönt gelatin i inte var speciellt gott.


Lenin eller Stalin? Iallafall så stod det ett stort antal statyer över denna gubbe där vi bodde.




Trappan upp till matsalen, av inredningen att döma så tror jag att hotellet är en gammal skola.


Kvällsmaten denna dag bestod av: soppa (vatten med salt och peppar) till förrätt och kalops som huvudrätt. Efterrätten var någon fylld croissant, dagen efter bestod frukosten av korv och ärtor, kvällsmaten bestod utav samma soppa fast med brödbitar i och schnitsel, sista dagens frukost bestod utav ägg och bacon. Maten i sig är det inget fel på, dock är det ganska smaklöst och väldigt små portioner, men man får ha i åtanke att det är ganska fattigt och hyfsat illa ställt där.


Staden Kirovsk ligger i bergen, så runt hela staden ser man berg, där dom bland annat bryter Apatit (därav namnet Apatity). Apatit används främst som konstgödsel.




Från ingången till hotellet och nedre bilden från ingången till mässan. Det var faktiskt ganska kul att se alla gamla lador och andra bilar som körde omkring på gatorna, nackdelen var väl att det luktade diesel och avgaser nåt så fruktansvärt mycket att man nästan blev snurrig i skallen.






Som sagt så ligger Kirovsk i bergen, det är likadant med Apatity där mässan hålls, avståndet mellan städerna är knappt två mil, ungefär som Arkelstorp och Kristianstad alltså. Hela sträckan från Lannavaara till Kirovsk tror jag är ungefär 90 mil, men jag är inte helt säker på det.


Rysk polisbil och polis.


Ryska pälsar och pälsmössor är ju en klassiker, så jag var bara tvungen att ta en bild på detta!




Vägen från gränsen och en bra bit in i Ryssland är militäriserad fortfarande, så vi åkte igenom fyra sådana zoner, varje zon skulle kontrollera passet ungefär som en tull. Så det tog ju sin lilla tid vid varje zon. Dom är väldigt noggranna med kontrollen, vi slapp visserligen att kliva ur bilarna, men det är tydligen inte ovanligt att man måste det. Det var allt från Ryssland för denna gång, jag ska lägga upp bilder på fynden jag gjorde på mässan, men jag måste lära mig att fotografera stuffer först så man vet aldrig när dom kommer upp. /Markus

Hej, nu är det ett tag sen jag skrev, men den som väntar på nåt gott...
Vi har varit i Svappavaara anrikningsfabrik sen sist, annars har det mest varit slipning som vi har sysslat med.
Vi ska lämna in tre stycken tentastenar den 6/10, det är rte cabochoner som ska lämnas in, vi får slipa hur mycket vill vill bara dom lämnas i tid. Här kommer några bilder från Svappavaara:






Huvudbyggnaden i Svappavaara, svappa betyder förövrigt koppar, den äldsta gruvan i området är från 1600 - talet. på den tiden bröt man koppar i området, anriknigsverket är ett av världens äldsta fungerande verk, det startade på 60 - talet och har moderniserats då och då. Själva brytningen har stått stilla sedan 1984 och all malm kommer från Kiruna. Man anrikar cirka 3,85 miljoner ton magnetit om året i Svappavaara. Det finns planer på att börja brytningen här igen om ett par år, problemet man har är att dagbrottet är ungefär en kilometer långt och hundra meter djupt, man har räknat ut att det finns cirka 22 miljoner kubikliter vatten i brottet. Det måste tömmas innan brytningen kan komma igång, vattnet kommer att tömmas i framför allt Lainoälven under två års tid. Malmen är en magnetit med apatit i och den är unik i världen eftersom den är så pass "ren" och lätt att anrika eftersom den inte behöver tillföras väre utifrån, det är lite komplicerat att förklara kortfattat, jag ska lägga upp bilder inifrån fabriken vid senare tillfälle och förklara då. Jag kan kort tala om att, dom har stora smälttrummor som smälter malmen, inuti dom trummorna sitter tegel så att inte järnet i trumman skall smälta. Skulle en sådan tegelbricka ramla av, så måste dom först kyla ner hela trumman, vilket tar ett par dagar (så stora är dom!). Att byta tegelbrickan är inte så avancerat, men däremot måste dom värma upp trumman igen, vilket i sig tar ett par dar till, dom räknar med att varje dygn dom står still i produktionen (som går hela tiden, dygnet runt) kostar sex miljoner i ren förlust. Alltså kostar det cirka 30 miljoner att tappa en tegelbricka i en sådan trumma. Det är svårt att föreställa sig vilka summor det handlar om, men malmbranschen är väldigt lukrativ för tillfället. Det är anledningen till att man skall börja bryta i dagbrottet igen.

jag tänkte inte ta så mycket av er tid denna gången, som avslutning vill jag bara visa er några norrskensbilder. Dom är tagna i fredags (19/10) vid nio-tiden på kvällen. Det är än så länge det mäktigaste norrskenet jag har sett häruppe, det var riktigt häftigt, det är väldigt svårt att göra det rättvisa på bild, men jag är ganska nöjd ändå.













Jag hoppas att ni är nöja med bilderna, jag ska skriva lite längre nästa gång, och även få med några bilder på Svappavaara fynden. Jag ska också försöka (vilket inte är lätt) att fotografera mina slipade stenar. Tills nästa gång ha det bra!

Hej!
Här kommer en bild från fredagen den 21/9 när jag hade fått upp mina grejer, klockan är strax över tio på morgonen och jag och Ulrika har precis burit in alla grejer. Vi avslutade med en öl och ett äpple, en fin frukost!



På måndagen var vi i Kiruna och besökte LKAB (Loussavaara och Kirunavaara Aktie Bolag). Luossavaara och Kiirunavaara betyder Laxberget samt Ripberget på samiska.



Påväg ner i berget, besöksgruvan ligger på cirka 345 meters djup, hela gruvan går ner till 1 100 meter ungefär.
Gruvan har över 30 mil bilväg och malmkroppen som är ren magnetit är en av världens största sammanhängande malmkroppar.



Dom har mycket härnere i gruvan, det är faktiskt som en liten stad härnere. Vi fick tyvärr aldrig se gruvmuseet med dess häftiga mineral, men alla mineral i samlingen kommer från Kiruna, Malmberget eller Svappavaara. Skyddshjälm är ett måste när man besöker gruvan, vi började med att titta på en intoduktionsfilm om LKAB's historia och hur malmen upptäcktes, naturligtvis fanns en liten biograf eller föreläsningssal härnere. Det är stort kan jag meddela!



Så stora är skoporna som fraktar bort bortsprängd malm!



Det är ganska mörkt härnere, utan pannlampa ser man inte mycket! Temperaturen är konstant härnere och den sjunker med en grad per hundra meter tror jag att det var.



Några maskiner som används i gruvan, båda två någon form av borrar till att borra spränghål med.



Camilla och Zarah i ett av däcken till en lastare. Ganska stora däck det där!



Efter rundvandringen nere i gruvan bjöds det på fika, även det 345 meter under markytan. Det är första gången jag dricker kaffe så långt ner.



Besöket är över för den här gången, man kan ju alltid hoppas på att vi får komma dit fler gånger. Transporten ner och upp i gruvan sker för besökare med buss.

På onsdagen bestämde vi att Kuormakka skulle bestigas på torsdagen, vi började att gå upp för första toppen klockan nio på morgonen.



En liten bild på Kuormakka i profil, för er som inte kommer ihåg riktigt hur det ser ut. Jag kan kort berätta att själva vandringen över topparna är inte mer än 1/3 av vandringssträckan!





Kuormakka består av tre synliga toppar, fast för att komma upp på högsta toppen måste man ta sig över en "förtopp" som i sig var ganska jobbig! Även från den "lilla" toppen var utsikten väldigt vacker.











Lite vyer från högsta toppen, angående alla småsjöar runt omkring i området, så saknar de flesta officiellt namn. De brukar då kallas för Aborrsjön.



Här har vi kommit upp på högsta toppen och stannat för ett gruppfoto, det var bara fem av oss plus Tobbe som är lärare. De andra var antingen hemma, sjuka eller så skulle de plugga. Dom missade något kan jag tala om!
För övrigt vad gäller den högsta toppen, så går den i fem etapper, ungefär som en trappa. När man kommer upp till den första etappen så ser man den andra som är ännu högre och så vidare, kändes ett tag som ett evighetsprojekt faktiskt,





Här har vi kommit till mellantoppen på berget. Utsikten är ju knappast något att klaga på.



Enda bilden från tredje och sista toppen. De andra två topparna som vi just har vandrat över. Som jag skrev tidigare så var vandringen över topparna endast cirka 1/3 av hela sträckan, sista biten gick på plan mark, dock var det myrmark där man bitvis sjönk ner en bra bit över kängorna. Sammanlagt gick vi iallafall två mil, varav minst en halvmil i sankmark och en halvmil i skoterspår.





Avslutningsvis denna gången har jag lagt upp ett par bilder på kyrkan i Lannavaara som jag har berättat om i tidigare inlägg. Nu får ni lugna er en vecka iallafall så att jag kan samla fler bilder och mer material till att lägga upp här!
/Mvh Markus "mitt i natten" Persson

Nu har jag äntligen lagt in alla bilder på datorn (det börjar bli några hundra nu). Jag börjar med att visa några bilder:

Vårt första besök på morgonen (måndag 17/9)

"I Norrbotten finns många kursudalar. Rautajokis kursudal är inte den största men en av de mest tillgängliga, nära bilväg. På svenska finns inget bra ord för en dalgång, som är djupt nedskuren i berget - canyon på engelska, gorsa på samiska, och kursu på finska.

Det började med att vattenmassor från den smältande inlandsisen nötte en skåra i berget. Troligen har det krävts flera istider för att skapa en djup kursudal. Inlandsisen kan ha dämt upp stora mängder vatten, som störtat utför berget under en kort period.

Kursudalar har formats där berget varit svagt, haft sprickbildningar eller bestått av mjuka bergarter. Rautajokis kursudal är djupt nedskuren i en brokig urberggrund, som består av pertitgranit, basaltiska grönstenar och glimmerskiffer. Berggrunden hör till det kareliska urberget, som bildades för 2000-2200 miljoner år sen."

Vi var på tre andra ställen, men tyvärr så regnade det för mycket så jag tog inga bilder, men vi var iallafall i Vittangi, som är den närmsta stora byn från Lannis, det är ungefär fem mil dit och vår närmsta ambulans- och vårdcentral. I Vittangi ligger ett gammalt granitbrott som innehåller en hel del roliga saker som bland annat, fin Rökkvarts och fina Ametister. Vi hittade även lite kopparmineral och kattguld (svavel- och kopparkis). Sedan på eftermiddagen körde vi längs Torneälv någon kilometer in i skogen där vi hittade jättefin Marmor, i grön, rosröd, gulaktig och vit bandning. Marmor är förövrigt omvandlad kalksten, vi hittade också grön Diopsid (riktigt fina kristaller som kan finnas i samband med marmor, oerhört vackert mineral!). Om jag kan ska jag ta lite bilder på mina mineralfynd!

Nästa bildserie är från onsdagen den 19/9 (mammas 52-årsdag för övrigt).

Denna rullstensås är liksom alla andra åsar en lämning av inlandsisen, rullstensåsar är en lång rygg av sorterat material, stenar, grus och sand har avlagrat och storlekssorterats av isen då den smälte. Rullstensåsar kan vara uppemot flera hundra kilometer långa och oftast löper åsarna längs med isens avsmältningsriktning, det vill säga: i huvudsak nord-sydlgt. Rullstensåsarnas bredd och höjd beror på med vilken hastighet iskanten flyttade sig genom isens rörelse och avsmältning. Just denna åsen vi var vid kan ha varit 20-30 meter hög kanske.

Man har rejält fin utsikt uppe påtoppen av åsen får man väl säga, vad berget och sjön heter kommer jag inte ihåg, men det var något finskt och krångligt namn iallafall.

I samma område finns en makadamdepå, som jag misstänker att vägverket tar fyllnadsmaterial från. Här hittar man allt möjligt i en enda salig röra, dom är inte så noga med vad dom använder för fyllnad häruppe. Det blev några fynd här med trots allt!

Jag tyckte att jag skulle ta med hyllan med stuffer som jag har hittat, översta hyllplanet har jag märkt upp med mineral-, bergartsnamn, fyndort och datum. Övriga pln har jag inte hunnit med ännu, jag har lyckats fyll alla tre fönsterkarmar plus hyllan här, jag har dessutom lagt in några stuffer i garderoben, så det blir väl att jag gör som alla andra hittills har gjort när dom har gått här: Kasta ut det mesta efter ett tag! Alla säger att dom samlade på sig jättemycket i början, sen efter ett tag var dom tvungna att rensa ut det mesta, så det ligger sten från hela norrbotten överallt häromkring som folk har slängt ut!



Översta bilden visar stugorna (jag bor från höger sett i den andra stugan, i varje hus är det två stugor. Jag bor i nummer 21, stugan längst till höger är nr 24). I bakgrunden syns byns kyrka, lite info om kyrkan kan vara kul:

Lannavaara minneskyrka, eller prinsessan Eugenies minneskyrka, är en helsvensk skapelse, med gula väggar och blå dörrar. Själva byn Lannavaara grundades år 1870 och i februari 1883 öppnade föreningen "Lapska missionens vänner" en skola i Lannavaara för undervisning och vård av samebarn, med Johannes Roos som föreståndare. Själva barnhemmet invigdes 1888 och kom till genom prinsessan Eugenies försorg. I slutet av 1880-talet skickade hon upp missionären August Lundberg till Lannavaara. Samme Lundberg ansåg att prinsessan Eugenies borde åminnas med en kyrka i byn. Trettondedagen 1934 invigdes prinsessan Eugenies minneskyrka av biskop Olof Bergqvist. Minneskyrkan förvaltades av Svenska Missionssällskapet i Stockholm ända fram till år 1954. I början av 1950-talet ville Svenska Missionssällskapet skänka minneskyrkan till Vittangi församling, p.g.a. sin pressade ekonomi, men kyrkofullmäktige hade tills vidare förklarat sig motvilliga att motta kyrkan. Därför uppstod tanken att Lannavaara by på något sätt skulle överta ansvaret för kyrkan. Detta föranledde att en stiftelse bildades i byn som var villig att motta kyrkan med dess alla inventarier. Enligt Svenska Missionssällskapets direktion, den 20 april och den 28 november, 1954 förverkligades det.

 Andra bilden är på kunskapshuset, där vi har alla teoretiska lektioner, Guldgrävarens bar ligger också i huset liksom två små hantverksbutiker med lokala utställare och en verkstad som sågar och göär bland annat gravstenar. Tredje bilden är studentrummen där de flesta bor i min klass, i bakgrunden syns Kourmakka som viv ska vandra upp på nu i veckan om det är väder till det. Namnet Lannavaara betyder "de bofastas berg" om det är någon som undrar, det är ganska många byar som slutar på vaara häruppe, vaara betyder berg på finska.

Nu till avslutande bilder, norrsken är ju vanligt häruppe, jag har bara sett tre eller fyra stycken än så länge men det ska med all säkerhet bli fler. Jag försökte fotografera i torsdags och jag tycker att det blev ganska hyfsat faktiskt, nu har jag stativet häruppe så nu ska det förhoppningsvis bli lite bättre bilder. Håll till godo så länge mned dessa två!

Norrskenet, Aurora borealis, uppträder på himlen ofta som långa, slingrande gulgröna band som med en förvånansvärd hastighet förflyttar sig och ändrar form. Vad är detta mystiska himmelsfenomen som med sitt färgsprakande skådespel trollbundit folk i alla tider? Var kommer det ifrån?

Man kan säga att norrsken är ett samspel mellan solen och jordens magnetfält. Det hela börjar när laddade partiklar, t.ex. elektroner, kastas ut från solen som solvind, en vind av laddade partiklar. En del av partiklarna fångas upp av jordens magnetfält och när de når atmosfären har de en mycket hög hastighet. Ljusfenomenet uppstår när dessa partiklar kolliderar med luftens atomer och molekyler som, om kollisionen är tillräckligt stark, omvandlar en del av partiklarnas rörelseenergi till ljus, norrsken.

Färgen hos norrskenet kan variera men är oftast gulgrön, men den kan också vara röd eller violett vilket är betydligt ovanligare. De olika färgerna beror av vilket slags atomer , främst syre eller kväve, som träffas av partiklarna och vilken hastighet och laddning dessa har.

Det mest intensiva norrskenet ligger på ca 100 km höjd och omfattar 10-30 km i höjd, men kan därifrån med avtagande ljusstyrka sträcka sig flera hundra kilometer upp, som mest till 1000 km höjd.

Det var allt för denna gång!

Jag hör snart av mig igen!

 

 

 

 

Hej alla!
Här är några bilder från "Lannis" med omnejd. De första bilderna visar berget Kourmakka från Lannavaara hållet sett.







Så här såg det ut när vi anlände till Lannavaara på lördagenden 1/9. Igår onsdag var vi ute på vår första exkursion där vi körde ut till Tjärro för att titta på olika bergarter och bekanta oss lite med naturen i området. Det var bara sju mil att köra, varav fem mil på grusväg. Så det är som att köra från Arkelstorp till Vånga ungefär!

Här kommer några bilder från exkursionen.



Jag var tvungen att ta en bild på varningsskylten. Det är Esrange som har en del av marken som raketuppskjutningsplats, tyvärr fick vi inte se någon raket ligga på området, men det kommer väl!







Bilderna ovan visar Kourmakka från Tjärrohållet, Lannavaara ligger "bakom" berget. På nedersta bilden syns Lainioälven som är en biflod till Torne älv. Älven är ungefär 26 mil lång och rinner genom Norra Lappland och Västra Norrbotten.







Mina första renbilder, ganska säkert inte de sista. Renarna tillhör Lannavaara plus några andra samebyar. Det är bara samer som får äga renar, och det inns inga "vilda" renar i landet. Man räknar med att det finns ungefär 250 000 renar i Sverige, dom lever från Mora och uppåt. jag har smakat torkat renkött häruppe, det var väldigt gott faktiskt. Sista bilden visar en björnslagen ren som vi hittade i en sameby som Lannavaarabor äger och bor i när det är renslakt med mera. Den hade kött kvar på skallen så den har inte varit död speciellt länge, kanske låg björnen och tryckte i närheten?





Vi har ett eget guldvaskarläger som ligger ungefär 1.5 km in i vildmarken. Det är många turister som åker hit och vaskar och campar.



Evelina och Camilla (sittande) som går i min klass, dom som bor i studentrum har gemensamt kök och allrum, där vi brukar samlas allihopa.



Peter och Niclas (till höger) sitter i Kunskapshuset där vi har föreläsningar, datorrum och detta rummet där vi kan studera mineral och bergarter samt att läsa lite böcker.

Hoppas att ni är nöjda med dessa bilder så länge (speciellt du mamma). Jag ska försöka lägga upp bilder och uppdater bloggen iallfall en gång i veckan, förhoppningsvis fler gånger. Tills dess Ha De!
/Markus, Sveriges skånskaste same